>En kille, som vi kan kalla J, säger att det bästa sexet är sex utan skydd (varken tjejen eller killen), och de tjejer som vill vara med honom ställer upp pÃ¥ det…inget gummi, inga piller…inget skydd helt enkelt…
Ett pÃ¥stÃ¥ende som jag tror bottnar i alla killars önskan att fÃ¥ föra vidare sina gener, driften att fÃ¥ sprida sin säd…fortplantning osv…
Jag kan pÃ¥ ett sätt förstÃ¥ vad han menar efter att han vidareutvecklade sitt pÃ¥stÃ¥ende genom att säga att det yttersta beviset pÃ¥ kärlek är ju ett kärleksbarn…eller känslan att man vet att ngt magiskt kan hända…
det är pÃ¥stÃ¥ende som jag kan köpa…tanken är ju vacker.. men
Ãr det alltid i ett förhÃ¥llande rätt tidpunkt för att skaffa barn? Oavsett om man älskar varandra kan det ju vara omständigheter som gör att man just vid denna tidpunkt inte kan/borde skaffa barn…sÃ¥som ekonomiska, karriärmässiga eller praktiska omständigheter…
Om man i förhÃ¥llandet dessutom är oense om detta… vem bör vika sig och kompromissa …är det tjejen eller killen?
Det är ju inte bara risken/möjligheten/chansen (?) att man kan bli gravid… utan man utsätter sig ju för risken att fÃ¥ en STI…klamydia är fortfarande skrämmande vanligt, för att inte tala om risken för HIV.
Just i detta nu vet jag inte om jag kan ta J pÃ¥ allvar…han kanske bara har en stark önskan om att fÃ¥ barn…men han framstÃ¥r mer som en potentiell HIV-man som försöker lura sitt nästa offer i fällan….
Som sagt tanken att ngt magiskt kan hända är ju vacker…och jag har aldrig varit i ett förhÃ¥llande dÃ¥ jag ens har tänkt tanken om barn..och skulle jag det, kanske jag kade känt nÃ¥nting annat än…misstänksamhet..skepsism…cynism…
Egentligen vet jag inte vad jag ville säga genom att ta upp det här…men det här är ngt som är värt en fundering, nÃ¥got som rör sig i mitt huvud just nu…