Min lillasyster har en vandrande pinne, Licious, som hela tiden rymmer… Förra gången han rymde blev han av med 3 ben. Jag hittade honom när han försökte klättra upp på ett stolsben. Det gick inte så bra, han var väl i chock. Det skulle jag oxå vara om jag hade blivit av med 50% av mina ben.
Trots detta försökte han rymma på nytt häromdagen. Lilla mor och lillasyster hade letat en hel kväll efter honom. Krypit på alla fyra, kollat under och bakom alla möbler. Efter att han varit borta i 48 timmar gav dom upp hoppet. Det bor ju trots allt även 2 hundar i huset, varav den lille käkar i princip ALLT.
Den här helgen bor jag i deras hus Det heter att jag är husvakt, men eg är det väl lillasystervakt som jag är. En 16-åring och Valborgsmässoafton, var en kombination som oroade mor och far som ändå ville åka ner till landet.
Kunde jag tänka mig att bo i huset…
Tillgång till trädgård, solig altan och trådlöst internet är ju inte helt fel. Det ingick matpengar och ett löfte om sponsring av min andra Twinrix-spruta om ett par veckor. Jag sa ja.
Igår morse när jag satt och drack mitt morgonkaffe framför TV:n upptäckte jag Licious. Han försökte gömma sig vid öppna spisen. Jag räddade tillbaka honom till hans planta vid fönstret. Nu sitter han och äter på citronmelissen. Det verkar som att han har det bra, men kanske inte tillräckligt bra eftersom han hela tiden försöker rymma. Antingen är han självmordsbenägen eller så vill han bara väldigt mycket vara FRI…