I Rydströms blogg går det att läsa några vackra rader om hur det känns när någon plötsligt bara är borta. Det är rader som berör. Särskilt som jag också kan känna att jag har haft någon sorts relation till musikjournalisten Lennart Persson, som hastigt gått bort i sviterna av the big C.
Jag älskade Feber, och är uppvuxen med Pop, Bibel och Lennart Perssons åsikter om musik. Hans åsikter gjordes till mina åsikter, och det finns antagligen en massa skivor som jag aldrig hade upptäckt om det inte var för hans goda ord. Trots att jag aldrig hann träffa den mannen så är det rätt så fascinerande att han ändå har haft så pass stor inverkan i mitt liv.
P.P Arnold i suverän version av First cut is the deepest, en version som jag aldrig funnit utan en Lennart Persson i mitt liv.