Äntligen hemma…

3 1/2 dagars kurs/utbildning tar på krafterna. Så mycket information, men oxå många skratt och nya bekantskaper…

Utsattes för en hemsk prövning idag och min prestationsångest gjorde sig påmind igen. Vi visste ju innan kursstart i tisdags att det fanns en liten risk att vi inte skulle klara kursen. Idag innan vi skulle inleda våra samtal med feedback och besked huruvida vi klarat kursen, säger kursledaren att vi måste lova att inte bli ledsna ifall vi inte klarat kursen. ”Ni som inte klarat kursen, kanske inte har det vi söker just nu men ni är ju unga så det finns kanske sånt ni kan jobba med hemma istället, och sen kan ni söka på nytt…”

Shit, tänkte jag och började såklart genast att rannsaka min insats under utbildningen. Har jag pratat tillräckligt? Har jag varit tillräckligt aktiv? Har jag visat att jag verkligen vill ha jobbet?!

Det hade under vecka känts bra men när hon lägger fram det sådär blir man ju självklart orolig.

En efter en av tjejerna blev inropade…en efter en kom dom ut med ett ja-besked…. självklart blev jag uppropad sist (som vanligt) men då var redan självförtroendet i botten och jag insåg att ju fler som kom ut med ett ja-svar desto större var risken att jag inte hade klarat mig… När det väl var min tur att utvärderas hade samtliga innan mig fått ett ja-svar. Jag kom in i ett litet grupprum kallat Mallorca.

Hon jag skulle prata med ställde säkert sex-sjufrågor om hur jag värderade min insats på kursen. Vad jag skulle tro skulle vara den största utmaningen med att arbeta utomlands, vad som varit roligt, osv… Jag hade svårt att koncentrera mig på frågorna, och mina svar. Till sist frågar hon om jag har tänkt att flyga från Stockholm… och då förstår jag att jag oxå hade klarat mig. Lättnad och lycka samtidigt!!!

På tisdag ringer kursledaren Lotta upp oss med besked om destination. Ska bil så spännande. Jag längtar!!! Avresa till solen blir förmodligen torsdag eller fredag.

Efter dagens pärs följde jag med Sara, min rumskompis som jag haft under de här dagarna, för att invänta hennes tåg och för lite shopping såklart!!! Middag på Max, och sen blev det bråttom för vi tänkte ju inte på att hon hade ett tåg att passa.

Nu är jag äntligen hemma men jag är så trött så jag vet knappt vad jag heter… Snart sängdags alltså!!

Annonser

En reaktion på ”Äntligen hemma…

  1. Sara 1 juni, 2009 / 10:54

    Tack för dagarna i Sthlm gumman, bättre rumskompis kunde man inte få 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s