Jag saknar min man (borde kanske skriva kille, men han är ju en man så det känns fel)!
Tänker på honom hela tiden, och det gör mig lite galen faktiskt. Det känns så orättvist att jag ska finna Honom, och sen bli tvungen att lämna mannen i mitt liv, i 6 månader innan vi kan träffas igen. Visst, jag försöker ringa lite så han ska komma ihåg mig, men i längden så kommer det inte att funka. För det första är det alldeles för dyrt för mig, och eftersom han har samma inkomst som jag har, fast i Baht, blir det ju jag som ringer till honom.
Sen så kommer inte några telefonsamtal i veckan att vara tillräckligt. Han säger att han ska vänta på mig… men vad betyder det egentligen. Att han inte ska vara med någon annan på ett halvår?! Det tror jag inte på. Han är karl, och han är Thai. Jag är kvinna, och svartsjuk.
och vad betyder det för mig, förväntas jag vara trogen honom i 6 månader?
Så som jag känner nu, så är det inte aktuellt att vara med någon annan… men vad händer om ytterliggare en månad, om två månader, tre månader…
Just nu vill jag bara tillbaka, allt känns så hopplöst. Jag vet inte ens om jag kommer tillbaka till Thailand och Phuket i vinter. Det kanske känns bättre runt den 10e juni när vi har fått reda på vart vi ska till vintern. För då vet jag definitivt om jag kommer tillbaka, och om det blir Khao Lak eller någon annanstans.
Just nu så saknar jag bara min Jao ♥
