Jag tror jag måste låta honom gå…

4 månader av längtan, telefonsamtal, avstånd, planerande
Nu när vi äntligen är i samma del av världen trodde jag saker skulle bli annorlunda, men saker å ting har väl inte fallit ut som jag hoppades… som jag förväntade.
De få gånger som vi har träffats sen jag kom tillbaka har varit som förr, underbart. Det är som att komma hem igen, som om jag aldrig åkte!
Men tiden vi är isär är smärtsam. Han jobbar. Jobbar alldeles för mycket. Han har dessutom inte råd att säga nej till jobb. Vi gör upp planer, han får ett samtal om en körning han måste ta… och sen får jag spendera kvällen själv. Det gör ont. För han är ju så nära men ändå så långt bort.
Jag orkar inte ha det så här. Det börjar påverka alla andra delar av mitt liv här. Och jag kan ju inte ställa krav på honom att jobba mindre då det är som det är, och nu verkar det ju som att vi om ett par månader måste köra distansförhållande igen. Jag vill inte och jag orkar inte längre.
Så jag tror jag måste låta honom gå…

Annons

Var är solen?

De senaste dagarna har vi haft ösregn här i Phuket. Det har nog faktiskt regnat varje dag sen i onsdags. Idag hade vi ett litet uppehåll på en timme eller två med lite sol, och då kändes det lite skönt i hjärtat och man mindes det där Thailand som visar sig från sin bästa sida med kritvit sand och paradisstränder. Som Coconut Beach uppe i Khao Lak. Lääängtar, och kan faktiskt nästan känna sanden mellan tårna. Har inte varit nere på stranden än… eftersom vädret inte har varit det bästa. Men snart, så blir det till att jobba lite på solbrännan!

Senare

Just nu är jag i Kata beach och jobbar, men i mitten av oktober kommer jag att flytta norrut upp till fastlandet och till Khao Lak. Jag jobbade ju där även förra vintern, men nu har jag en annan tjänst så det kommer bli lite same, same men ändå different. Längtar faktiskt redan nu till Khao Lak, även fast jag försöker passa på att njuta av min tid i Kata/Karon och Phuket. Här kommer lite ”vinterinspiration”!
[youtubeplay id=”_Y9Jdne-n7w” width=”720″ height=”500″]

Smärtsamt

Vill ni se något kul?! Nu när jag har lagt det bakom mig så är det kul, men då var det chock och jävligt smärtsamt för min plånbok. Tur att jag hade snälla föräldrar som kunde låna mig pengar, men faktum är att jag har lagt ut ca 6000 SEK av mina egna pengar för att få över några av de sakerna som jag ville ha med mig under mina 9 månader i Thailand.

Visst, jag vet att det är mitt eget fel att jag har packat så mycket, men normalt brukar vara att incheckningspersonalen inte brukar ta betalt för all övervikt när man berättar vad man har som arbete. När jag flög med Air Berlin från Phuket till Stockholm hade jag 50 kg i mina väskor och behövde betala för 7 kg. När jag flög Gran Canaria-Kreta, via Madrid och Aten hade jag 60 kg med mig, och behövde bara betala för 20 kg, och fick dessutom flyga Business Class sträckan Madrid-Aten-Chania!

Men inte den här gången då jag flög från Arlanda till Phuket, som ni kan se. Fick betala för varenda kilo. Anal incheckningspersonal på Arlanda (tror de var nya), och Air Berlin med uptighta regler. De gav mig dessutom dålig mat så jag påtvingat spenderade ett par timmar på en j-a flygplanstoalett!!

När jag kom till Bangkok och de från Thai Air såg att jag bara hade betalt för sträckan fram till Bangkok, och alltså inte betalt för den sista sträckan… tog de betalt för 5 kg OCH uppgraderade mig till Business Class! Tack för det Thai Air!!

Jag säger inte att jag tycker att vi guider alltid borde få särbehandling, men nånstans är vi alla i samma bransch, och man är sjysst mot sina kollegor!! Slutsatsen av det hela är iaf:

Hatar Air Berlin, älskar Thai air!