Min man var tydligen inte min man. Han var någon annans man. Någon annans äkta man dessutom. Vi var tillsammans i nästan sju månader. 3,5 av dessa månader har vi visserligen varit isär. Höll kärleken vid liv via telefon. När beskedet kom att jag skulle komma tillbaka tidigare sa han att han saknade mig och att han väntar på mig. Ja, eller hur?!
En av de första frågorna jag frågade var ifall han var gift. Då sa han nej. Jag frågade honom igen ett par veckor senare då han använde ordet kona (fru), och då sa han återigen att han var bara min. Det fanns ingen annan. Han var inte gift.
OK, tänkte jag, han kallade ju sin syster sin flickvän på norska och när vi hade rett ut det med hjälp av en ordbok så var det ju syster han menade.
Han hade väl blandat ihop begreppen eller nåt…
När han lämnade Khao Lak för Phuket så körde han på sin scooter sträckan mellan Phuket och Khao lak fram och tillbaka för att kunna träffa mig. Det sista han sa till mig innan jag lämnade Phuket i slutet av april var att han älskade mig, och att han skulle vänta på mig. Eftersom jag väldigt sällan använder Ä ordet visade jag för honom att han fanns i mitt hjärta.
När jag kom tillbaka kunde vi inte träffas den första veckan för som han sa då så jobbade han. Men sen har han spenderat nästan varje natt hos mig. Han gillar inte A/C så den har jag varit tvungen att stänga av, och sen har han envisats att spoona och hålla om mig hela natten.
Sista gången jag träffade honom pratade han om att han ville skaffa baby med mig. Han snackade om att han ville gifta sig med mig, men jag sa att vi skulle vänta med det, men kanske flytta sammen nästa vår om jag kommer tillbaka och jobbar i Phuket. Vi pratade om var det skulle vara bäst att bo, och gjorde upp planer. På morgonen frågade han mig om jag kunde köra hem honom så han kunde hämta kläder för han hade inga rena kläder. Jag skulle ringa honom när jag hade slutat jobba, och det gjorde jag… men han svarade inte i telefon… på en vecka…
Till slut ringer han mig och säger att han har varit sjuk och har haft ont i ryggen, och kan inte jobba. Jag frågar om jag kan hjälpa honom, att jag vill vara hos honom. Han säger att det inte går för han har inte berättat för sina föräldrar om oss, men att han ska göra det när han blir bättre. Det här är på riktigt, jag vill att de ska veta att du finns i mitt liv säger han… Dagen efter berättar jag för en väninna att jag har sagt jag älskar dig till honom, för första gången. Jag berättar för henne att jag aldrig har sett mig själv leva tillsammans med någon resten av mitt liv, men jag ser mig själv tillsammans med honom nästa sommar. Det är stort för mig!
Två dagar senare ringer jag för att höra hur det går om han mår bättre. Jag hör att han inte är hemma så jag frågar var han är. Han säger att han är i Krabi och jag frågar självklart varför han är där.
För att jag saknade min fru och behövde åka dit. Jag trodde du visste att jag är gift. Det funkar inte att vi träffas mer!
Det var så han slutligen berättade och erkände för mig att han verkligen är gift, och det var så han gjorde slut med mig.
Vilket pucko!!! Man undrar verkligen varför det är så svårt för vissa att vara snälla??? Hoppas du håller humöret uppe!!!
GillaGilla
Suck!!!
Det vore på sin plats att han berättade om dig för sin fru också … så kan både du och hon gå vidare utan honom! /Mormor
GillaGilla
Ojdå! Inte bra!
Hoppas du mår bra iallafall!
Kram
GillaGilla
Tack för era fina kommentarer. Det känns svÃ¥rt just nu men sÃ¥ smÃ¥ningom känns det väl bättre…
GillaGilla